Min älskade Oskar

Älskar den här bilden! Han ser så "full i bus" ut. Han tyckte han var så busig som gosade ner sig i soffan med mammas täcke. Sötnos!

Jag har blivit så himla paranoid, neurotisk och allmänt orolig de senaste veckorna. Orolig över att nåt ska hända med Oskar. Att vi ska krocka och Oskar ska dö, eller att han ska bli kidnappad, eller bara försvinna helt enkelt. 

Kan ligga och tänka på helt sjuka scenarion där Oskar är borta och jag ska föda lillasyster och jag klarar inte av att hon ska ersätta honom. Jag gissar på att det är det som oron grundar sig i. 

Att lillasyster ska på nåt sätt ersätta Oskar. Att Oskar ska känna sig som om jag ersätter honom med lillasyster. 

Egentligen, när jag tänker logiskt, så vet jag ju att det inte kommer bli så. Speciellt eftersom jag är så medveten om det. Jag kommer verkligen anstränga mig för att Oskar inte ska känna sig åsidosatt och ersatt. 

Men men, allt kommer nog lösa sig! Det tror jag verkligen. För hur skulle jag någonsin kunna ersätta min fantastiska Oskar. 

Min busiga, mysiga, viljestarka, duktiga, fina, bråkiga och helt underbara Oskar! ❤️