Tredje Advent - Julgransinspiration

Plastgran från Rusta
Julgranspynt från Ikea
Bockar från Ikea
Julgransfot från Clas Ohlsons
Ljusslinga från Biltema

Snart är lillasyster här!

Imorgonkväll så har vi lillasyster hos oss!

Nu ska vi försöka vila oss så mycket vi kan innan allt drar igång på riktigt!

Kram! ❤️

Rummet på patienthotellet! Mysigt! :)

Kvällsfika!

Vecka 40

Nu är vi inne i vecka 40 (39+0) och lillasyster är beräknad att komma om en vecka! Men hon kan komma närsomhelst inom de närmsta tre veckorna. 

Jag har absolut inga känningar alls om att förlossningen skulle vara på gång smart, så jag tror tyvärr hon kommer ta sin tid på sig... Har dock mått illa vid ett flertal tillfällen idag, började först tidigt imorse och sen förut vid halv ett-tiden. Kanske det är ett tecken?

Iaf så är hon nu ungefär 50 cm lång och väger ca 3,5 kg. Hon är alltså helt färdig!

Känns ganska sjukt ändå att hon är helt klar där inne, att jag har en helt färdig lite bäbis i magen. Hur tusan får hon ens plats?

Oskar har blivit frisk som tur är, och jag ligger helt okej till i skolarbetet så det är

verkligen fritt fram för den lilla!

Alla säger att den här sista tiden på graviditeten känns så långdragen, vilket jag faktiskt inte håller med om! Jag tycker det känns som om dagarna och veckorna bara flyger förbi. Tur är väl det kanske ;-)

Men men, nu har jag legat i sängen i snart två timmar för att försöka fp en tupplur. Det gick uppenbarligen inte så det är nog bättre jag kliver upp och gör nån nytta. Typ plugga lite! Eller äta mellis... Hmm, ja äta mellis det lät bra!

Hejdå!

BB-väskan - Del 2

BB-väskan - Del 2

Obs! Ljudet är väldigt lågt på videon, rekommenderar hörlurar.

Innehåll:
1 par mammaleggings
1 par strumpor
1 par tjocksockar
2 st trosor
2 st behåar
1 par mjukisbyxor
2 st tröjor och linnen
1 st kofta

1 par kalsonger
1 par strumpor
1 par jeans
1 st tröja

Tandborstar
Tandkräm
Nagelvårdskit
Schampo
Duschgel

Ansiktstvätt
Ansiktskräm
Lypsyl
Fotgel
Hudolja
Handkräm

Jag har även packat ner en tunn morgonrock och amningsinlägg.

Del 1 med bäbisens grejer finns att se och läsa här!

Namnförslag?!

Hej igen alla sköna!

Lillasysters födelse börjar närma sig och vi har faktiskt inga namn alls egentligen som vi är helt sålda på! AAHH!

Däremot så hade vi en lång lista när vi väntade Oskar, och inget av de namnen blev det. Oskar stod inte ens med. Men när vi såg honom så kände vi ganska direkt att han var en Oskar. Så jag tror och hoppas att samma känsla av övertygelse ska infinna sig även när den här lilla väl bestämmer sig för att ansluta sig till jordelivet.

Men anyways, tänkte att det kunde vara kul med lite namnförslag iaf!

Mellannamnen är redan klara, de kommer bli Emma Marie Tilltalsnamn Thimper.

Jag har två namn som jag är lite småkär i, nämligen Alea (Aleah) och Elise.

GO!

Slutkörd!

Det var rätt länge sen den en senaste uppdateringen. Dåligt jag vet. Men till mitt försvar så är det ganska ansträngande att vara höggravid! Och lägg sen på en tvååring som hemma från dagis och att dessutom studera 100 % är ganska så tror jag ni förstår. Jag har helt enkelt varit slutkörd den senaste tiden.

Nu när har maken varit hemma i drygt en vecka (och kommer vara hemma ända tills januari, wohoo) så jag har äntligen kunnat vila upp mig och fått lite nya krafter! Jag känner mig verkligen tillbaka på banan igen. Mpr faktiskt hur bra som helst!

Så hädanefter så kommer det bli mer blogginlägg. Jippi! Jag förväntar mig att ni alla nu gör en glädjedans!

Idag (onsdag) så är det 7 dagar kvar till lillasyster är beräknad att komma. Men jag måste erkänna att jag tror hon kommer stanna inne typ 20 dagar till... Men jag försöker njuta av den lilla tiden vi har kvar som en familj på 3! <3


Nu ska jag knåpa ihop lite fler inlägg som kommer dyka upp i veckan.

Några förfrågningar jag fått som jag ska fixa ihop snarast är:

• Hur jag får ihop hemmastudier med barn.
• Fortsättningen på bb-väskan
• Förlossningsbrev

Jag tänkte även börja göra lite inlägg både här och på instagram med:

• Oskars och lillasysters outfits.
• Inspiration för barnklädes outfits.
• Lite hemmagrejer, typ inredning, tips på att organisera och annat sånt.
• Och även lite recensioner på produkter.

Om ni har några övriga förslag så säg gärna till! 

Slutligen så vill jag tipsa om en artikel som jag läste förut. Kanske lite väl självklara saker tycker nog de flesta, men det skadar aldrig att bli påmind!

20 saker alla föräldrar borde säga till sina barn!



Puss & Kram

En suddig bild på en sjuklig Oskar! Hua 3-dagars feber är inte att leka med!

På g eller bara önsketänkande?

Igårkväll (tisdag runt 22-23) så misstänkte jag att det började sippra vatten. Men det kan ha varit så att jag bara svettades nå kopiöst 😉

Nu vid kl kvart i sex ungefär så vaknade jag av en lätt mensvärksliknande känsla. 

Plus en magkänsla som säger att nåt är på gång. Men det kanske bara är önsketänkande?

Dålig start på dagen

PS, om ni läser på dator kan texten se lite konstig ut pga att jag skrivit detta via mobilen. Hoppas det går bra ändå! ❤️

Hej! Jag vill börja med att förklara själva situationen, så att ni förstår.

Jag läser två kurser via Hermods, vilket är en online-plattform för att läsa kurser på distans, hemifrån.  Och jag tycker det fungerar väldigt bra. Eftersom att jag har en tvååring här hemma plus att jag är gravid så är det superbra med flexibiliteten som Hermods erbjuder! 

Nu till själva problemet:

Jag låg lite efter i mina studier i den ena kursen, pga att vi allihopa varit både magsjuka och sedan förkylda här hemma. Men jag hade ändå läget under kontroll.

Men sen nu i förra veckan så var jag tvungen att åka in till sjukhuset pga vi trodde att förlossningen ev hade startat. Som tur var så gick allting bra, men jag skulle ta det lugnt och vila dagen efter. Så jag gjorde det. 

Däremot så upptäckte jag sen att det började bli väldigt bråttom med inlämningen på ett uppdrag som jag inte ens hade påbörjat! 

Detta är ju självklart mitt ansvar, jag trodde helt enkelt att inlämningsdatumet var senare än vad det faktiskt var. Jag påbörjade då uppdraget i tron om att jag skulle kunna göra klart det i tid och sedan lämna in innan kursen skulle bli avbruten. Dvs inom 21 dagar efter faktiskt inlämningsdatum. Som sagt mitt fel helt och hållet att det blev så.

Pga hur uppdraget var utformat så insåg jag ganska snart att jag inte skulle hinna klart i tid. Så jag behövde förlänga kursen. Det här var i fredags, den 10 och sista datum för inlämning innan avbrott i kursen var den 12. Då jag läst förut att man ska gå via "kontakta support" och "skapa nytt ärende" för brådskande ärenden så gjorde jag just det!

Så här skrev jag den 10 oktober 12.58

"Hej!

Jag skulle behöva förlänga min kurs en vecka ungefär (Sociologi). Har redan förlängt den en gång men pga av lite komplikationer med min graviditet så har jag fått varit dels på sjukhuset där det inte finns nån vettig internetuppkoppling, eller sängliggandes hemma."

För att snabbspola framåt så fick jag inget svar förrän idag på morgonen, men jag återkommer till det. Vill även påpeka att jag bett om hjälp på detta sätt en gång tidigare och då har de förlängt kursen utan några problem!

Jag jobbade med uppdraget under helgen, och fortsatte att skriva till supporten i hopp om att få hjälp i tid. Provade också att ringa, men telefonsupporten är ju inte öppen på helgen. 

Till min förvåning så blev den inte avbruten den 12, så jag tänkte att det kanske skulle lösa sig ändå. Min lärare i kursen hade tidigare sagt att sålänge jag hade lämnat in alla uppdrag och uppgifter innan kursens slutdatum så skulle det inte vara några problem. Så jag tänkte att det kanske var så?

Jag jobbade på och försökte hinna med mig. Igår så blev jag klar med uppdraget efter en lång studiesession på biblioteket. Jag behövde bara bifoga en fil, som jag hade på min dator hemma. 

Dessvärre så somnade jag innan jag hann det. Som höggravid bli man ju ganska så trött 😉 Detta skyller jag inte på någon annan. Det vara mitt fel! Jag borde ha lämnat in det igår!!

När jag loggade in på hermods nu imorse så såg jag att kursen hade blivit avbruten. Och jag hade fått svar på mitt meddelande till supporten. Det stod såhär:

"Hej Jennifer,

Vi har tyvärr inte befogenhet att förlänga kurser när de blivit avbrutna. Kontakta vuxenutbildningen i din hemkommun för att höra om de godkänner detta"

Och som sagt åter igen är jag medveten om mitt eget ansvar i allt det här! Det är mitt fel att jag blev försenad. Jag borde ha lämnat in i tid. Men ibland kommer livet emellan helt enkelt. 

Och om jag hade fått hjälp när jag bad om det fyra dagar tidigare så hade ju kursen inte behövts blivit avbruten. Då hade jag sluppit alla dessa nya bekymmer som medförs av ett avbrottet i kursen. 

Mina tankar och funderingar går så här nu:

Varför tog det fyra dagar att få hjälp, eller rättare sagt att få ett svar? 

Skulle jag kunnat gjort på ett annat sätt? Och vilket sätt då isf?

I och med att Hermods är en online-plattform som är till för att dess studerande ska kunna ha flexibilitet och kunna lägga upp sitt schema så att det passar sig själv så förstår jag inte varför det inte går att få någon kontakt med support under helger? 

Jag tycker det borde vara ganska självklart att vissa av de studerande väljer att studera under helgen. Exempelvis om man jobbar på vardagar eller liknande. 

Det står även ingenstans som jag kan hitta på deras hemsida vilka tider som tel-supporten är öppen för kontakt, eller hur lång tid man kan förvänta sig innan man får ett svar på sitt "ärende" när man kontaktar de skriftligt.

Jag blev så otroligt ledsen över det hela så jag ringde och pratade med (nästan skällde ut)  de i tel-supporten. Skickade även in mina åsikter skriftligen.

 Har fått hjälp nu om hur jag ska gå vidare, men det känns ändå så otroligt frustrerande att det var tvunget att bli så här...

Förstår ni hur jag känner?

Ny dag, nya tag!

Idag vaknade jag och kände mig så himla motiverad! Jag tog en dusch innan Oskar vaknade. Och precis när jag var klar så hör jag att Oskar har vaknat. Hur jag hörde det? Jo han lekte nämligen att han var en hund i sängen, så han satt och skällde!

Sen gjorde jag rent på köksbordet, tände ljus och dukade fram frukost! Supermysigt. Blev däremot tvungen att rensa kattlådan precis nåt jag skulle sätta mig och äta, vilket var lite mindre mysigt ;-)

Nu sitter vi på bussen på väg till dagis och sen ska jag sätta mig på biblioteket och få lite skolarbete gjort innan Oskar ska hämtas igen vid halv ett. 

Och det bästa av allt? Per slutare vid fyra idag så vi kan äta middag tillsammans allihopa! Tjoho!!

Hoppas alla ni också har en jättebra dag! ❤️

PS. Han brukar inte få ha leksaker vid bordet men han har fått en sån fin verktygslåda av faster så idag fick han det! Och det störde inte hans eller min mat ro det minsta så...

BB-väskan - Del 1

BB-väskan - Del 1

Innehåll:

Amningskudde

Blöjor

Nappar

Våtservetter

Vattenflaska

Amningsnapp

En overall

En utomhus-mössa

Två inomhus-mössor

Ett par tunna vantar

Ett par strumpor

Fleecefilt

Två "flanell"-filtar

En "kräkis"-handduk

En prematur body

Två pyjamasar

Tre bodys

En t-shirt

Tre par byxor

Efter att jag hade filmat klart och packade ihop väskan så tog jag ur några av barnkläderna!

Söndag

Idag tog vi sovmorgon allihopa! Eller ja, Oskar vaknade vid åtta, men då kollade han på film i sängen så kunde jag och Per ligga och dra oss i sängen ett tag. Strax efter nio klev vi upp! Det var sååå skönt!

Per åkte direkt till jobbet, och jag och Oskar gjorde iordning frukost. Fun fact; jag och Oskar äter samma frukost i princip varje dag. Under sommaren så var det yoghurt med müsli, russin och lite honung. Nu när det börjar bli höst och lite kallare så satsar vi på nåt lite varmare. Nämligen havregrynsgröt. Mums!

Här är mitt recept:

3 dl havregryn

6 dl vätska (vatten eller mjölk)

1 dl russin

Kanel efter smak

Blanda ihop alla ingredienser i en kastrull och värm på medium värme tills det har fått en grötig konstisens.

Tips! Om du vill ha lite lösare gröt, använd mer vätska. 

När gröten är klar, ta av från plattan och servera med lite extra russin, kanel, ev honung och mjölk. Mums!

Efter frukosten så lekte jag och Oskar med klossar. Vi byggde jättehöga torn!!

Sen så tränade vi lite på att passa ihop rätt former på klossarna med rätt former på hålen. (Det är hål i locket till klosslådan, så man kan stoppa ner klossarna genom locket). Han var jätteduktig! 

Nu så ligger Oskar och sover middag och jag har precis hängt en maskin tvätt på torkning. Dags för mig att sätta tänderna i lite Sociologi! WOHOOO.

Vad gör ni idag då?

Storstädning och storhandling!

Påbörjade dagen med en jättemysig frukost med den kära maken. Bara vi två eftersom Oskar redan var på dagis. 

Sen satt vi i jag vet inte hur länge och betalade räkningar, Swedbank var så sjuuuuukt seg idag. Tog säkert tio min per räkning för den skulle ladda och blöja sig. Men men, räkningarna blev betalda. 

Jag passade även på att ringa till Försäkringskassan och få svar på några funderingar!

Den senaste timmen (ganska exakt på minuten) så har Oskar sovit middag och vi har städat! Jag har grundstädat badrummet, och ska torka av alla ytor och fixa lite tvätt. 

Förövrigt så ÄLSKAR jag att städa badrummet. Jag får en sån tillfredställelse av att se hur rent och fint det blir. Ja jag blir allmänt lycklig när vilket rum som helst är rent och fint, men just badrummet är nåt alldeles extra. 

Per har gjort, ja i princip allt annat. Fixat disk, plockat undan leksaker, dammsugit. Awesome make jag har! Fast till mitt försvar så är jag ju höggravid ;-)

Favvoprodukterna för att städa (iaf badrummet):

Nu ska vi fixa lite mer i en halvtimme eller så, sen iväg och shoppa lite grejer till  lillasyster! Tjoho!

Vad gör ni idag? Nåt roligare att städa?

Puss & Kram!

Min älskade Oskar

Älskar den här bilden! Han ser så "full i bus" ut. Han tyckte han var så busig som gosade ner sig i soffan med mammas täcke. Sötnos!

Jag har blivit så himla paranoid, neurotisk och allmänt orolig de senaste veckorna. Orolig över att nåt ska hända med Oskar. Att vi ska krocka och Oskar ska dö, eller att han ska bli kidnappad, eller bara försvinna helt enkelt. 

Kan ligga och tänka på helt sjuka scenarion där Oskar är borta och jag ska föda lillasyster och jag klarar inte av att hon ska ersätta honom. Jag gissar på att det är det som oron grundar sig i. 

Att lillasyster ska på nåt sätt ersätta Oskar. Att Oskar ska känna sig som om jag ersätter honom med lillasyster. 

Egentligen, när jag tänker logiskt, så vet jag ju att det inte kommer bli så. Speciellt eftersom jag är så medveten om det. Jag kommer verkligen anstränga mig för att Oskar inte ska känna sig åsidosatt och ersatt. 

Men men, allt kommer nog lösa sig! Det tror jag verkligen. För hur skulle jag någonsin kunna ersätta min fantastiska Oskar. 

Min busiga, mysiga, viljestarka, duktiga, fina, bråkiga och helt underbara Oskar! ❤️

Ropa inte hej förrän bäbisen korsat bäckenet. Eller hur det nu var

Min kära make påpekade häromkvällen hur pigg och kry jag såg ut att vara. Att jag såg ut att må så bra nu. Till skillnad från hur det varit tidigare i den här graviditeten. 

Och jag höll med honom (dumt gjort!), för jag har känt mig så himla bra, både fysiskt och psykiskt på sistone. Jag har fått nya krafter och kände mig riktigt peppad på de här sista två månaderna som jag skulle vara gravid. 

Men tji fick jag! Allting började igårkväll med att jag fick väldigt ont i magen, sen kom även en molande ryggsmärta och även mensvärksliknande smärta. 

Jag trodde att det var för att jag hade sovit, ätit och druckit dåligt den dagen (och natten till) så jag gick och la mig och tänkte inte mer på det. 

Per åkte iväg till jobbet vid halv sex imorse så jag hann inte direkt träffa honom något på morgonen. Vid halv åtta vaknar Oskar och det ör dags att kliva upp och göra oss iordning för dagen.  

Då känner jag det! Magontet, ryggvärken och mensvärken är alla kvar. Och magontet är riktigt obehagligt! Det går som i vågor och jag måste vid vissa tillfällen andas igenom det! Det här pågår heeeeeka dagen, just fyi!

Men men, Oskar måste ju få frukost och vi måste ju åka iväg till dagis och allt sånt så det är bara att kämpa igenom. Och med lite pauser här och där så går det. Med nöd och näppe, men det går!

Sen så blir vi försenad till bussen ä, mitt fel helt och hållet. Fick för mig att den gick 9.35 inte 9.25 så det slutar med att vi måste springa till bussen. Oskar snubblar till och blir ledsen. Men vi har inte tid att stanna så jag lyfter upp honom, sätter honom på magen (en ca 15kgs tvååring not my best idea) och springer den sista biten. Vi hinner med bussen och jag kan lämna av Oskar på dagis i tid. Phuu!

När jag kommer till biblioteket, där jag brukar sitta och plugga medan Oskar är på dagis i tre timmar, så kommer all smärta ikapp mig. Jag kan inte röra mig. Det gör SÅ ONT!!

Tänker att det kanske lugnar ner sig efter ett tag men det gör det inte. Vid 11 så ringer jag Per och grinar för jag vet inte hur jag ska lyckas hämta Oskar och sen ta bussen hem bör jag knappt kan ta mig upp ur stolen jag sitter i. 

Han känner sig ju hjälplös för han kan inte ta sig från jobbet förrän efter två, så är inte hos oss förrän närmare tre... Vi förbjöd en back-up plan att han får komma och hämta oss om allt annat sviker.

Men sen så kommer räddningen! Jag ringer mamma son säger att hon kan komma och hänga oss och skjutsa hem oss vid ett-tiden efter att hon tränat! WOHOOO! Så jag ringer till dagis och förklarar läget och det är inga problem alls att vi kommer lite senare. 

Väl hemma så lägger vi oss och sover middag ända tills Per kommer hem!

Jag har fortfarande lika ont i kroppen, magen, ryggen jaöverallt men att inte behöva göra allt själv hjälpte så himla mycket! Fick lite pepp tillbaka liksom!

Jag pratade med en kvinna på förlossningen angående magontet och det och hon trodde det kanske var urinvägsinfektion (symptomen är väldigt annorlunda när man Är gravid) så det blir nog en sväng in till mvc imorgon för att ta ett prov. 

Nu ska jag försöka sova, och hoppas på att jag mår bättre imorgon.  

Hur har du mått idag?

Puss & Kram!

Mvc v 32 (31+3)

I måndags så var jag hos barnmorskan, som för övrigt typ är den bästa bm någonsin. Hon är så förstående och aldrig dömande! Har så himla lätt att prata med henne och vi har oftast ganska roligt. 

Är nu i v 32, 33 på torsdag och sf-måttet låg på 30, vilket var två cm mer än förra gången (i v29) så det var bara bra!

Mitt blodtryck låg på 110/70 så det var något lägre än förra gången, vilket hon tyckte var väldigt bra då blodtrycket har en tendens att öka i slutet på graviditeten. 

Jag har nu gått upp ca 7 kg med den här graviditeten och det känner jag mig väldigt nöjd med! Vi kollade inte järnvärdet utan ska vänta tills nästa gång med det. 

Bäbisens hjärtljud låg mellan 146-148 så alldeles perfekt! Och bm kunde även bekräfta det jag misstänkte, att bäbisen har sjunkit ner väldigt mycket och nästan fixerat sig. 

Allt som allt ett bra mvc besök, ska tillbaka den 6e igen så det blir väl en ny uppdatering då :)

Bjuder på lite magbilder, men eftersom vi inte har någon helkroppsspegel här hemma ännu så är dem lite sisådär. 

Puss & Kram!

Söndag

Söndagar = Städdag här hemma. 

Och tack vare att jag och Oskar har varit både magsjuka och sen rejält förkylda så har det inte blivit särskilt mycket småstädning och undanplockning under veckan. Så det behövs verkligen idag!

Dessvärre så är Per fortfarande inte riktigt pigg så tack o lov för snälla systrar som kommer och hjälper gravida kvinnor att städa!

Men först så lyxar jag och Oskar till det med lite extra god frukost!

Vad brukar ni göra på söndagar?

Puss & Kram!

Höstlek hos faster

Eftersom Per blev sjuk så sprack ju mina planer för dagen. Då stack vi till faster för att ha lite helgmys istället. 

Det är ju fortfarande så härligt väder ute så vi passar på att vara ute innan det är dags att sova lite middag. 

Hoppas ni också har fint väder där ni befinner er och kanske passar på att njuta!

Puss & Kram!

BB-väskan: Lillasysters saker

Här är vad som är nerpackat till lillasyster i vår BB-väska. Kommer att försöka packa så minimalt som möjligt!

Puss & Kram!

I förkylningens klor...

Hösten har kommit och den har tagit med sig förkylningen. Både jag och Oskar är superförkylda! Nu ska vi sova middag en stund och sen ska jag försöka knäppa lite kort på BB-väskan och lägga upp :)

Hoppas ni alla mår bra!

Puss & Kram!

BB-väskan: Vad behövs till mig själv och partnern?

Innan vi börjar så är det viktigt att inse att vi alla har olika behov. Vi behöver alla olika saker och i olika mängd för att känna oss trygga där vi är. Och det är helt okej! För det är viktigt att vi känner oss trygga för att vi ska få en bra förlossning.

Och just de materiella sakerna vi har med oss till sjukhuset kan definitivt göra en skillnad i hur trygga vi känner oss. Tex så vill vissa av oss inte ha sjukhuskläderna, utan sina egna. Och det är okej! Vissa vill ha smink på sig, andra inte. Och det är helt okej! Om du vill ha med dig halva garderoben för att känna dig trygg så är det lika mycket okej som om du bara har en liten ryggsäck med dig. 

No judging!

Som jag skrev i det tidigare inlägget så kan det vara bra att tänka på vad som erbjuds på sjukhuset och hur länge du planerar att stanna.

Så vitt jag vet så har alla sjukhus i vårt avlånga land bindor och nättrosor som du kan få under din vistelse där. Och du kan nog lyckas norpa med dig några hem också. För jag rekommenderar verkligen att använda dig utav bindorna och nättrosorna du får där. Efter förlossningen så kommer du att blöda. .Mycket. Och då är sjukhusets bindor jättebra, för de är gigantiska! Och just eftersom de är så gigantiska så är deras nättrosor också jättebra för de gigantiska bindorna (som mer eller mindre är blöjor) kan ha lite svårt att få plats i vanliga trosor.

Om du planerar att stanna på sjukhuset så kan du behöva ha lite mer saker med dig, men inte nödvändigtvis. Jag tyckte att "klänningen"/rocken eller vad man nu vill kalla den som finns på sjukhuset var superbekväm och jättebra att ha under tiden jag var på sjukhuset. Och jag var där i tre dagar. Och på de flesta sjukhus så kan man också få ett par mjukisbyxor och en t-shirt om man vill ha lite mera kläder på sig.

Handdukar, finns på sjukhuset och tandkräm och tandborste också. Dock så är det ju lite sådana som man kan köpa i storpack för väldigt lite pengar så om man vill ha nåt annat så är det bra om man tar med sig själv. Jag kommer ta med en egen. Osäkert om partnern får en tandborste.

Till dig:
Legitimation
Förlossningsjournal
Förlossningsbrev
2 st ombyten
2 par strumpor
2 par trosor
1 par tjocksockar
2 st amningsbehåar
2 par amningsinlägg
Hygienartiklar
Mjukt toalettpapper/våtservetter och vattenflaska
Hårsnodd eller klämma

Till båda:
1 ombyte till partner
Hygienartiklar till partner
Mobil och laddare
Kamera och laddare
Underhållning (exempelvis, iPad, bok, Yatzy)

Extra:
Kudde
Snacks
Musik

Legitimation känns ju ganska uppenbart. I vissa kommuner så använder man sig även fortfarande av patientbrickan.

Förlossningsjournal och brev. På mitt sjukhus så sköts detta elektroniskt. Men kolla med din bm hur det är hos dig. Förlossningsbrevet kan det vara bra att ha en utskrift på, bara för säkerhets skull.

Som jag sa tidigare så planerar jag att bo i sjukhusets kläder, och jag planerar även att bara spendera en natt på sjukhuset. Men jag vill ha egna kläder till när jag ska åka hem. Och det är alltid bra att ha ett extra ombyte med sig! Strumpor och tjocksockar är bra för det kan bli lite kallt om fötterna annars. Sjukhusets strumpor brukar inte vara så bra. Om man har ett par bekväma tofflor så kan det också vara trevligt att ha. Utifall man behöver promenera omkring lite.

Om man vill ha med sig sina egna trosor eller inte är ju helt upp till en själv. Jag kommer nog att ha med mig två par bara utifall jag, av någon outgrundlig anledning, inte kommer vilja använda nättrosorna.

Amningsbehå, ganska självklart. Men det kan vara skönt att ha en att sova i och en att ha under dagen. Så två är att rekommendera! Antagligen så kommen du inte ens behöva använda amningsinläggen eftersom det normalt sätt brukar ta upp till tre dagar innan mjölkproduktionen kommer igång riktigt så det är inte en jättestor risk för att du kommer blöta ner allt. Men vem vet, kanske du redan läker mycket, eller så kommer mjölken igång jättefort. Alltid bra att vara förberedd!

Hygienartiklar, schampo, balsam, duschtvål, ansiktstvätt, ansiktskräm(er) och en bodylotion. Tandborste och tandkräm. Försök att ha alla dessa utan eller åtminstone med så lite parfym som möjligt. När bäbis kommer ut så är hen redan van vid hur du luktar, och om man använder sig av en massa parfymerade saker så kan bäbisen bli lite förvirrad och ha lite svårare för att känna den omedelbara tryggheten hos sin mamma. Om du vill ha smink med dig så ta med dig det.

På sjukhuset så har de väldigt strävt och hårt toalettpapper. Inte alls det trevligaste att torka sig med när man nyss fött barn. Trust me! Men även det mjukaste pappret kommer att kännas obehagligt, så våtservetter eller fuktade tvättlappar kan vara bättre.

Och viktigast av allt! En vattenflaska. Men inte för att dricka ur. Nej utan för att kunna spola ljummet vatten på underlivet samtidigt som man går på toaletten. Om du bara kissar så behöver du bara badda lite lätt för att bli torr efteråt. Om du bajsar så kommer det ju oftast lite kiss också så spola då också.

Om du vet om att du bara ska kissa så kan du även göra det i duschen. Det kanske låter lite äckligt, men när man precis fött barn så får man vara lite äcklig. När jag fick Oskar så tipsade en bm på bb mig om det.

Hårsnodd eller klämma så du kan få bort håret ur ansiktet när du ska föda. Tro mig det gör skillnad! Om du har kortare hår så behöver du kanske inget, eller så kanske ett hårband skulle vara bättre.

Din partner kommer inte att behöva så mycket. Ett ombyte kläder borde räcka, om ni inte planerar att stanna länge. Se till att ta med er de laddare som ni behöver så att mobil och kamera inte dör mitt upp i när ni ska ta kort på bäbisen i hens första kläder! Men kom ihåg att spendera den första tiden bara ni tillsammans som en familj. Facebook och alla andra kan vänta!

Någon slags underhållning kan vara bra att ha, dels för att ibland blir förlossningen långdragen och det kan vara bra att fördriva tiden lite. Men också för att efter förlossningen är du kanske fortfarande är alldeles hög på adrenalin medan bäbis sover sött och då kan man också behöva fördriva tiden lite. Eller bara stå och stirra på bäbisen. Det är också helt okej!

Sen om ni vill ha med något extra så är det helt upp till dig. Låt inte någon säga nåt annat. Skitsamma om det inte kommer att användas, om du vill ha med dig det så ta med dig det. Det är din förlossning, och allt som du behöver för att din upplevelse ska vara så positiv som möjligt har du all rätt att använda dig av.



Det kommer att komma ett inlägg vid ett senare tillfälle med bilder på allt det som jag faktiskt packar. Än så länge är inte allt införskaffat/tvättat ännu. Men det kommer senare!

Puss & Kram!

BB-väskan: Vad behövs till bäbisen?

Okej, jag vet att det är många som är förvirrade över vad man ska ta med sig, och hur mycket av allt som behövs. Jag ska försöka att hjälpa er att lista ut vad just ni behöver!

För en liten nyfödd och underbart liten bäbis så behövs inte så mycket alls. Mindre än vad man tror. Men innan vi går in på vad som faktiskt ska packas ner så har jag några tips nedan. 

Tips 1

Först och främst så skulle jag rekomendera att prata med din barnmorska på MVC eller en barnmorska på sjukhuset där du ska föda (om det inte är samma) angående vad som kommer finnas där. 

På de flesta sjukhus så kommer du att få blöjor, tvättlappar och salvor. De flesta sjukhus ger även bort en liten startväska från Libero. Men det kan vara värt att kolla upp hur det är just där du kommer föda barn. 

Tips 2

Fundera lite på hur länge du vill stanna stanna kvar. Förutsatt att det inte blir några komplikationer som gör att du och bäbis måste stanna kvar längre än planerar. I sådana fall så kan någon åka och hämta mer saker om det skulle behövas. 

Så hur länge vill du stanna kvar på sjukhuset/BB/patienthotellet innan du åker hem igen med din lilla bäbis?

Vissa vill åka hem direkt, andra vill stanna i tre dagar. Vad du än vill, är okej! Om du vill åka hem och slippa sjukhusmiljön eller om du vill stanna kvar tills du känner dig mer trygg i din nya mammaroll så gör det! Ett tips är att skriva in det i ditt förlossningsbrev!

Om du planerar att stanna längre så behövs ju självklar lite mer saker, men inte så mycket som man kan tro!

Här nedan kommer mina egna åsikter om det hela. 

Jag planerar att stanna en natt på sjukhuset innan vi tar med oss lillasyster hem. Dvs om lillasyster kommer till världen den 19 nov kl 16, så åker vi nog hem på eftermiddagen den 20 nov. 

När jag fick Oskar så fick vi ligga kvar på BB för observation eftersom att jag blev igångsatt. Han låg på lite gränsvärden på bl.a. Gulsot så de ville ha lite extra koll. Och dom förstagångs-mamma tyckte jag det var ganska skönt. Jag hade ändå planerat att stanna kvar på patienthotellet tills jag kände mig redo för att åka hem. 

Men jag kände ändå ganska snabbt att jag ville åka hem. Jag vill ju vara mamma till min bäbis själv, utan en massa barnmorskors åsikter och kommentarer. Tre dagar var alldeles tillräckligt! Jag tjatade till mig att få åka hem då. För både jag och Oskaf var fullt friska och mådde jättebra. 

Men iaf, tillbaka till lillasyster och den stundande förlossningen. Här nedan kommer jag lista de saker som jag kommer packa ner till oss. Lite senare när allt är inköpt så kommer jag även lägga upp bilder så kan ni få se exakt vad vi tar med oss. Exakt vad för sorts kläder som är lämpliga kommer jag också att prata om i mer detalj i det inlägget!

Till Lillasyster:

2 st pyjamaser

2 uppsättningar kläder

1 par strumpor

1 par tunna vantar

2 st inomhus-mössor

1 st utomhus-mössa

1 st tunn overall

1 st filt

1 st dregglis

Extra:

Blöjor

Tvättlappar/våtservetter

Salva 

En napp

Ett gosedjur eller snuttefilt

När bäbisen är helt nyfödd så är det ingen idé att ha kläder på hen. Det är bättre (och mysigare) att vara hud-mot-hud och istället svepa filtar och täcken kring sig. Så skippa kläderna medan ni fortfarande är på sjukhuset är mitt tips. 

Men under nattetid så kan det vara bra led en pyjamas eftersom bäbisen antagligen sover i sin egna lilla säng då. De brukar sova ganska länge efter förlossningen. Det är ju jobbigt att bli född!

Så kläder behövs egentligen bara när ni ska åka hem. MEN det finns en risk att kläder/pyjamas blir nerkissade eller nåt annat trevligt så ha med en extra uppsättning, bara utifall att!

Tunna mössor är bra att ha eftersom de små har lite svårt att reglera sin kroppstemperatur och utan en mössa så försvinner all kroppsvärme ut genom huvudet. Samma med småfötterna. Ni kommer antagligen få en mössa till bäbisen på sjukhuset men det är ju alltid kul att ta med sig sin egna. Som kanske till och med matchar kläderna...

Vantarna tar jag med mig av två anledningar. Nummer ett; bäbisar har en tendens att riva sig i ansiktet med sina vassa små naglar bär de är så små och det kan vara skönt att skydda det lilla underverket. Speciellt eftersom det kan vara lite läskigt att riva av (eller klippa) naglarna på de när de är så pyttiga!

Nummer två, det kan vara bra att ha under overallen. 

En liten filt för mysighetensskull. Och en dregglis för att torka dreggel och ev en liten kräka. 

Eftersom lillasyster är beräknad att komma den 19 nov så kan det ju vara ganska kallt. Och då är det bra med en overall. Men en riktigt, tjock vinteroverall är inte nödvändigt. Det är isf bättre att ha lager på lager under overallen. Det är inte bra att klä på de små för mycket. 

Allt det extra måste du själv bestämma dig för om ni ska ta med. Blöjor behövs med största sannolikhet inte. Samma med tvättlappar. Men våtservetter däremot finns inte på sjukhuset. Det rekomenderas inte att använda dig av våtservetter egentligen men om du vill göra det så gör det. Barnbeck (det första bajset) kan vara svårt att få bort med bara vatten och tvättlappar. 

Salvor brukar finnas där men om du vill ha något speciellt märke så kan det vara bra att ta med sig. Däremot så är det inte så ofta att nyfödda behöver salvor. Sålänge ni byter blöja i tid så borde inte stjärten och/eller underlivet bli rött och  irriterat. 

Nappar till nyfödda är ju väldigt kontroversiellt... Jag säger att om du fått igång amningen (eller flaskmatning) och du har en liten bäbis som vill suga så ge en napp om du känner för det!

Om ni planerar att ge ett gosedjur eller snuttefilt så skulle jag varmt rekomendera att du och din partner sover med den i sängen ett tag innan bf. På så sätt så kommer den att lukta som er och ge bäbisen lite extra trygghet. 

Hoppas att det har hjälpt dig lite grand i förvirringen. Och om du har några ytterligare funderingar så fråga gärna i kommentarerna!

Nästa inlägg kommer handla om vad som behövs i BB-väskan till mamma och partner. 

Puss & Kram!

Förlossningsberättelse: När Oskar kom till världen

- Del 2 -

Jag kommer att utgå från tidpunkterna och anteckningarna i förlossningsjournalen och sedan fylla på med vad jag minns själv. Det som står i kursiv stil är det som står i förlossningsjournalen.


2012-06-27 (39+5) 
08.13: 

Inskrivning. Inlägges på förl.avd, 19-årig 1-gravida. Inkommer pga induktion och långvarig vattenavgång. Klart vatten den 25/6 kl 21.30.


Vi kliver upp på morgonen vid ungefär halv åtta. Jag är sååå pigg. Jag är helt klart redo. Vi är ju ganska säker på att bäbis kommer idag, eller senast imorgon. Så vid kvart över sju tiden ungefär så åker jag, Per och mamma åter igen in till förlossningen. Eller vi bli faktiskt inskjutsade av min bonuspappa Micke. Även han verkar ganska uppspelt.


Väl inne på förlossningen så får vi ett rum och hälsar på barnmorskan som ska vara med oss, (jag kan inte alls komma ihåg henne men jag är säker på att hon var trevlig). Sedan görs det lite undersökningar som jag inte heller riktigt kan komma ihåg men en ctg-kurva tas, och barnmorskan känner också på magen för att kolla så att bäbisen ligger rätt. Vilket han gör.

Bara för att ha det sagt det så klassades min förlossningen som en högriskförlossning. Detta pga induktionen. Inte för att det egentligen var någon direkt fara för mig eller bäbisen.

08.35:

Förlossningsinduktion

Induktionsbedömning: 19-årig, inga tidigare förlossningar. Idag gravid i 39+5. Har haft enstaka sammandragningar sedan vattnet gick. 

Beslutat om induktion pga vattenavgång antal timmar. Cervixstatus: Föregående fosterdel huvud ovan b-ring. Cervix >50% utplpånad, mediumriktad, mediumkonsistens, öppen >1,5 cm. 

Beslutar om induktion med oxxytocininf efter ctg reg.

Nu tror jag att det är en läkare som vi träffar, som gör en vaginal undersökning. Läkaren undersöker livmodertappen och den är mer än 50 procent utplånad, och drygt 1,5 cm öppen. Läkaren bekräftar även att det är bäbisens huvud som ligger neråt. Det blir bestämt att jag kommer bli igångsatt med hjälp av ett verkställande dropp.

 Det finns flera olika sätt all bli igångsatt på. De vanligaste att börja med är tabletter som tas vaginalt eller en gel som lägg på livmodertappen. Båda dessa hjälper tappen att mogna för att förlossningen förhoppningsvis ska starta självmant. Vi skippar detta med mig. Antagligen för att det kan ta ganska lång tid med dessa metoder och i mitt landsting så vill man att förlossningen har börjat senast 48 timmar efter vattenavgång. Så jag tror helt enkelt att de ville ta det säkra före det osäkra och get the show on the road, typ.

09.00

Förlossningsförlopp

Mycket svårstucken, kärl spricker, undertecknad samt flera kollegor.

9.50

Beslut om att be IVA personal hjälpa oss sätta pvk, ringer.

Det här kanske verkar som en onödig sak att ta upp, men om jag ska vara riktigt ärlig så var det bland det jobbigaste under hela förlossningen. Jag är extremt svårstucken. Och något nålrädd. Och jag hade dessutom, som grädde på mosen, lagt på mig ganska så bra med vatten i armar och ben de sista veckorna innan förlossningen. Det hjälpte inte situationen.

Barnmorskan som vi hade då var hur gullig som helst. Men hon var ganska ny, så det var nog inte särskilt lätt för henne att sätta ett dropp på mig. Stackarn. Så hon provade två gånger, sen hämtade hon en något äldre och mer erfaren barnmorska. Hon gjorde också två försök, som misslyckades, och hämtade i sin tur ännu en något äldre och mer erfaren barnmorska. Och gissa vad, hon misslyckades också med sina två försök.

Så nu ligger jag där med 6 stycken misslyckade stick, och ömmande armar och händer. För det hade provats lite överallt. De beslutar sig för att inte försöka något mer utan säger att jag får åka ner till IVA (intensivvårdsavdelningen) istället. Där är de tydligen experter! 

De undrar om jag klarar av att gå själv, jag tvivlar starkt. Efter alla stick så är jag lite matt och yrslig. Jag tycker inte om nålar. Per kör mig i rullstol ner till IVA, mamma väntar i förlossningsrummet. En trevlig kille sätter in nålen på första försöket, och vi åker upp igen. Det verkställande droppet kopplas på kl 10.40 och jag får en dosa fastspänd på magen, för att hålla koll på värkarna.

12.00

Förlossningsförlopp

Börjar med lustgas 40/60 då Jennifer känner att hon hyperventilerar under sammandragningar.

Fram till den här stunden så har det gått ganska bra att hantera värkarna. Barnmorskan har varit in med jämna mellanrum för att höja effekten på droppet. Värkdosan verkar inte registrera alla mina värkar, påpekar mamma. Barnmorskan rättar till den och det verkar fungera bättre.

Värkarna blir betydligt starkare och jag börjar få svårt att hålla mig lugn och andas bra. Jag tror att jag pratar med mamma och Per om det och vi kommer alla överens om att lustgas nog kan hjälpa nu.

Någon gång under förlossningen så upptäcker vi att värkdosan faktiskt knappt fungerar. Jag har många värkar, och kraftiga men den registrerar bara kanske en tredjedel av de. Mamma säger det här till barnmorskan och vi får en ny som fungerar. Tack o lov. Jag har en känsla att de kanske ökade droppet lite för snabbt pga av att dosan inte riktigt funkade, men jag är inte helt säker.

12.59

Blir yr på lustgasen, vill ej ha den höjd, börjar känna att det behövs mer smärtlindring, föreslår EDA, vilket uppskattas. Narkos dr rings.

Värkarna känns VÄLDIGT mycket nu. Eftersom de är konstgjorda så är de intensivare är vanliga värkar. Jag känner inte av någon paus mellan värkarna alls. Jag förstår ju att det var pauser, men det var väldigt korta pauser, så lustgasen hann inte sluta verka innan jag behövde börja använda den igen. 

Jag börjar känna mig helt borta. Jag är inte alls medveten om vad som händer, jag blir helt yr, börjar svamla (vilket mamma och Per tyckte var väldigt roligt) och jag märker knappt ens av att det är folk i rummet. Jag tycker det är väldigt obehagligt och jag vill inte har lustgasen något mer! Jag börjar prata med Per och mamma och hur jag känner mig, och säger att jag nog vill lha en ryggbedövning istället, för jag klarar inte av lustgasen något mer. Jag hade bestämt mig innan att jag inte ville ta någon smärtlindring om vi inte alla var överens om att jag behövde det. De håller med mig och vi pratar med barnmorskan som också håller med.

Barnmorskan ringer till narkosläkaren.

13.12

Narkos dr på plats. Lite svårt att lägga EDA, försöket misslyckas. Narkoskollega rings och förväntas komma snart.

13.45

Narkoskollega på plats. Jennifer får sitta denna gång.

13.58

EDA på plats på första försöket.

14.14

God effekt av EDA. Känner knappt av sammandragningarna nu.

Jag får ligga ner i fosterställning medan läkaren försöker lägga ryggbedövningen. Jag har ett svagt minna av att han skojar om att han hade glömt glasögonen hemma idag. Mamma skrattar, och jag tycker faktiskt också det är lite roligt. Jag blir inte mer orolig, utan det lättar bara upp stämningen lite. Jag kommer ihåg hur det kändes när han skulle föra in slangen i ryggen, den liksom skrapade emot ryggkotorna, eller så kändes det iaf. Det var lite obehagligt, men det gjorde inte alls on!

Tyvärr så misslyckas försöket men som tur är så är över-narkosläkaren på jour idag så han rings in för att lägga bedövningen. Han kommer efter ett tag. Den här gången så får jag sitta upp och skjuta rygg. Min barnmorska försöker (omedvetet) få mig att svanka, hon gör tvärtom vad läkaren vill att jag gör. Det trycks liksom från två olika håll. Jag säger ingenting däremot, mest för att jag försöker koncentrera mig men jag blir lite irriterad. Den här gången så lyckas det iaf och bedövningen tar väldigt bra. Det är en enorm lättnad!

14.15

Förlossningsförlopp

Klart fostervatten kommer rikligt. Skalp ctg-reg inledd.

Vattnet går. På riktigt, så att det bara forsar ut. Så som på film. Lite varmt och äckligt, fast på nåt sätt lite mysigt. Som att kissa på sig. Nu så sätter de en skalpelektrod på bäbisens huvud istället för att jag ska ha ctg-dosan runt magen hela tiden. Väldigt bra. Speciellt eftersom bäbisen sparkade bort dosan hela tiden så den tappade kontakten väldigt ofta.

Nu är det inte så mycket som händer, jag går på toaletten, vilar mig och det görs lite vaginala undersökningar. Jag har inte någon koll på hur många centimeter jag är öppen under nån del av förloppet, och det tror jag var ganska bra. Det kändes aldrig som att det var någon stress eller press. Jag kände mig aldrig besviken för att det gick för långsamt, och aldrig heller rädd för att det gick för snabbt. Det jag vet däremot är att bäbis fortfarande är ovanför spinaetaggarna. Jag tror också att de höjde droppet mera nu.

16.20

Visar ctg för förlossningsjouren Pelle Kempe. Avvaktar med höjning av dropp till nästa vu.

16.40

Fosterljud 87

16.43

Ligger på vä. sida

17.08

Fosterljud 102

17.12

Kräks

Förlossningsläkaren kommer in. Han var tydligen DÖSNYGG. Mamma pratar fortfarande om det när vi pratar om förlossningen. 

Jag kommer inte ihåg så jättemycket av just det här, men tydligen så sjönk fosterljuden lite väl mycket och lite väl snabbt. Sen så kräks jag (det minns jag).  Antagligen så passerade bäbisens huvud spinaetaggarna precis då. Det är väldigt vanligt att man kräks då, ingen vet riktigt varför.

17.48

Fosterljud 162

17.55

Krystvärkar

18.40

Födelse

Jag blir AKUT bajsnödig. Jag säger det till mamma och hon skrattar lite åt mig och säger att jag ska föda barn. Jag kommer ihåg att jag blev lite irriterad på henne, för det visste jag ju, men just nu i denna stund så kändes det som att jag skulle bajsa på mig.

Självklart så hade ju mamma rätt (fast säg inte det till henne). Det var ju faktistkt bäbisen som ville komma ut, inte något annat. Eller ja något annat kanske också kom ut men det märkte jag aldrig isf. Tack barnmorskor!

Nu börjar jag krysta och det går väl ganska bra men I efterhand så har jag fått höra av mamma att de blev lite oroliga för bäbisen, de tyckte att det tog lite för lång tid för bäbisen att ta sig ner genom förlossningskanalen. De hade precis tagit beslutet för att använda sig av sugklocka när plopp, så kom han ner och låg precis innanför slidöppningen. Bra jobbat bäbis!

Efter ett antal krystningar, har ingen aning om nåt egentligt antal, så är huvudet ute. Mamma tittade och såg en hel del mörkt hår. Sen så säger det bara plopp igen och hela han är ute och det är den absolut största lättnaden jag någonsin har känt. Jag säger "tack gode gud" högt när de drar ut honom och de andra i rummet verkar småskrattar lite åt mig.

Mitt i all uppståndelsen så märker jag att varken mamma eller Per verkar komma ihåg det jag hade bett de komma ihåg. Nämligen att jag ville att de skulle torka av bäbisen ganska mycket innan de la honom på mitt bröst. Så jag säger det själv. Det måste ha låtit ganska roligt. Barnmorskan frågar om jag vill ha barnet på bröstet, jag säger "Ja, men kan ni torka av honom först" med en helt utmattad och antagligen något skakig röst.

Men de gör det iaf och sen får jag honom på bröstet. Han var väldans söt. Inte det minsta skrynklig. Barnmorskan berättar för oss varför det tog sån lång tid innan han kom ner. Han hade tydligen legat i stålmannen-pose där inne så handen kom ut samtidigt/ lite för huvudet. det blev lite trångt helt enkelt.

Jag krystar ut moderkakan utan några bekymmer, kommer inte ihåg det så bra. Barnmorskan börjar undersöka om jag har fått några bristningar. Det kommer jag MYCKET väl ihåg. Jag tror att den undersökningen var det absolut värsta på hela förlossningen. Så hon lägger ganska snabbt en bedövning innan hon ens gör klar undersökningen. Jag har fått två ganska små bristningar, en som sys ihop och en som ska få självläka. Sean blir vi lämnade ensamma.

Jag kommer ihåg att jag sa till mamma att det inte alls var så farligt som jag hade trott. Självklart så gjorde det ont som tusan, men inte alls på samma sätt som jag hade föreställt mig. Kan även tillägga att när krystvärkarna kom så hade ryggbedövningen avtagit, så jag kunde känna allting. Och det var jättebra!

Många pratar om att de får ett sånt enormt rus med kärlet så fort de får sitt barn. Jag upplevde aldrig det. Jag vet inte när det kom, men jag har nu en ofantlig stor kärlek till mitt barn. Men jag tror det byggdes upp allt eftersom. Det kom inte bara helt plötsligt. 

Den 27e juni, 2012, kl 18.40 så föddes Oskar.

Fortsättning följer... Tiden efter förlossningen