Och jag höll med honom (dumt gjort!), för jag har känt mig så himla bra, både fysiskt och psykiskt på sistone. Jag har fått nya krafter och kände mig riktigt peppad på de här sista två månaderna som jag skulle vara gravid.
Men tji fick jag! Allting började igårkväll med att jag fick väldigt ont i magen, sen kom även en molande ryggsmärta och även mensvärksliknande smärta.
Jag trodde att det var för att jag hade sovit, ätit och druckit dåligt den dagen (och natten till) så jag gick och la mig och tänkte inte mer på det.
Per åkte iväg till jobbet vid halv sex imorse så jag hann inte direkt träffa honom något på morgonen. Vid halv åtta vaknar Oskar och det ör dags att kliva upp och göra oss iordning för dagen.
Då känner jag det! Magontet, ryggvärken och mensvärken är alla kvar. Och magontet är riktigt obehagligt! Det går som i vågor och jag måste vid vissa tillfällen andas igenom det! Det här pågår heeeeeka dagen, just fyi!
Men men, Oskar måste ju få frukost och vi måste ju åka iväg till dagis och allt sånt så det är bara att kämpa igenom. Och med lite pauser här och där så går det. Med nöd och näppe, men det går!
Sen så blir vi försenad till bussen ä, mitt fel helt och hållet. Fick för mig att den gick 9.35 inte 9.25 så det slutar med att vi måste springa till bussen. Oskar snubblar till och blir ledsen. Men vi har inte tid att stanna så jag lyfter upp honom, sätter honom på magen (en ca 15kgs tvååring not my best idea) och springer den sista biten. Vi hinner med bussen och jag kan lämna av Oskar på dagis i tid. Phuu!
När jag kommer till biblioteket, där jag brukar sitta och plugga medan Oskar är på dagis i tre timmar, så kommer all smärta ikapp mig. Jag kan inte röra mig. Det gör SÅ ONT!!
Tänker att det kanske lugnar ner sig efter ett tag men det gör det inte. Vid 11 så ringer jag Per och grinar för jag vet inte hur jag ska lyckas hämta Oskar och sen ta bussen hem bör jag knappt kan ta mig upp ur stolen jag sitter i.
Han känner sig ju hjälplös för han kan inte ta sig från jobbet förrän efter två, så är inte hos oss förrän närmare tre... Vi förbjöd en back-up plan att han får komma och hämta oss om allt annat sviker.
Men sen så kommer räddningen! Jag ringer mamma son säger att hon kan komma och hänga oss och skjutsa hem oss vid ett-tiden efter att hon tränat! WOHOOO! Så jag ringer till dagis och förklarar läget och det är inga problem alls att vi kommer lite senare.
Väl hemma så lägger vi oss och sover middag ända tills Per kommer hem!
Jag har fortfarande lika ont i kroppen, magen, ryggen jaöverallt men att inte behöva göra allt själv hjälpte så himla mycket! Fick lite pepp tillbaka liksom!
Jag pratade med en kvinna på förlossningen angående magontet och det och hon trodde det kanske var urinvägsinfektion (symptomen är väldigt annorlunda när man Är gravid) så det blir nog en sväng in till mvc imorgon för att ta ett prov.
Nu ska jag försöka sova, och hoppas på att jag mår bättre imorgon.
Hur har du mått idag?
Puss & Kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar